En skeptiker upptäcker helandet bränna ut sig, hållbart företagande, livets läromästare, oro, revidera sanningar

Egenföretagare för, eller istället för, familjen?

Senaste året har jag behövt revidera i många av de sanningar som jag trott om företagandet. Sanningar är nämligen lite märkliga. Det man tror har en tendens att bli sant, och det gör att två personer kan tro varandras motsatser men båda kan få rätt! Detta är kvantfysisk, vilken kan vara lite komplicerad att förstå sig på. Men som tur är så behöver man inte förstå. Det fungerar i vilket fall...
 
 
En av de sanningar jag reviderat är att driva företag innebär stress och att man därigenom inte har tid för sin familj. När jag ser orden skrivna framför mig känns det nästan lite pinsamt. Hur kunde jag tro det? Men det gjorde jag. Inte medvetet, men innerst inne. Av två viktiga anledningar. 
 
1. Jag har alltid värderat mental närvaro högt. För mig är mental närvaro viktigare än nästan allt annat. Att fysiskt vara på plats och verkligen vara där är för mig två helt skiljda saker. Sedan tidig tonår har jag haft som uttalad målsättning att alltid finnas mentalt närvarande för min familj, för min man och för mina barn. Jag vet att jag till och med skickat ut ett krav på att kunna vara mentalt närvarande innan jag överhuvudtaget skaffade man och barn... 
 
Men, det är här som det som är spännande dyker upp. Varför hade jag en sådan målsättning? Givetvis eftersom jag hade upplevt motsatsen. Alltså att folk inte orkar, kan eller är kapabla till att vara närvarande. Detta var alltså ett sår som jag bar inom mig. Så, det är här punkt nummer två kommer in.
 
2. När jag blev företagare mötte jag person efter person som var både uppslukade och pressade av sin situation. Alla verkade vara mer eller mindre utbrända. Rent medvetet ville jag givetvis göra motsatsen. Men omedvetet var jag rädd för att bli heltidsföretagare eftersom man bevisligen brände ut sig. Och dessutom blev familjen lidande. Oavsett om företagaren älskade eller avskydde sin sysselsättning. 
 
Så det jag såg var sant. Det var en sanning som jag upplevde, och jag såg gång på gång hur samma historia utspelade sig runt mig. Själv hade jag så mycket inom mig att jag inte orkade bränna ut mig. För mig var företagandet ett sätt att samla kunskap och kunna styra min tid så att jag kunde läka. Men rädslan bar jag med mig i alla fall...
 
Vad jag upptäckt! Eller, nu tar jag äran ifrån något som jag inte bestämde själv. När livet började skicka mig läromästare efter läromästare som antigen gick under av sin oro eller som klarade av att möta den och skapade fantastiska storverk, fick jag lära mig att:
 
Alla människor har svårt att orka och att vara mentalt närvarande. Inte bara företagare. Företagare möter vissa frågor, som för dem är livsviktiga. Men vanliga anställda möter helt andra frågor, som för som är lika livsviktiga. Det spelar alltså ingen roll vad man sysselsätter sig med. Man behöver lära sig att hantera osäkerhet och oro i vilket fall. Man behöver likaså bejaka förändring och vara vaken på sin omgivning. 
 
 
 
Och det här med att försumma familjen... Det är för mig en helt annan fråga, som (om ni vill läsa) kräver ett helt annat inlägg... För mig har Reikin visat att familjen har en annan rytm än exempelvis den kick man får av att göra något man är passionerad för. Mys är liksom något helt annat än att vara uppfylld av driv och engagemang. 
 
Så jag hade kopplat ihop frågor som egentligen inte hade med varandra att göra och byggt en världsbild som inte stämde med verkligheten. Jag är tacksam att jag fått ransaka mig själv.
 
Har du någon gång haft sanna upplevelser som inte nödvändigtvis behövde vara sanna?
 
 
 
 
#1 - - Happy:

Som barn till egenföretagare och inte bränna ut sig. Det är jättelätt när det står gråtande människor utanför dörren mitt i natten i panik och sedan säga till dom att du får leta upp någon annan.... Eller de som åker hem till en och frågar varför är det stängt idag osv osv. De som vill ha råd när en träffas i matbutiken etc etc. Att bli sjuk innebär stora inkomstbortfall, man vågar ju inte vara sjuk som enskild firma.... Kanske om man har en partner och luta sig mot men inte som ensamstående...
Har man AB är det ju skiljt från privatekonomin iofs och då inte lika stressande.
Glad att det fungerar för dig. Som anställd kan man ju få 6månader med full lön utan att gå till jobbet om företaget går dåligt enligt LAS... det går ju inte som egen...

Svar: Jag hör att även du förstår du alla de scener och intryck som skrämt mig. ❤ Och jag säger inte att det är lätt, däremot möter anställda också sina utmaningar. Det är svårt båda anställningsformerna, men på olika sätt. Vilka utmaningar tycker du att en företagare möter? Vilka möter en anställd?
Anna-Sofia