Känsla - ditt välbefinnande Reiki Luleå, Reiki steg två, Reikikurs, blodsgåva, lärare, reiki

Kurser i alla former

Just nu är jag inne i en härlig period av kurser. I alla former. Det är fördjupningskurser för Reiki II, nybörjarkurser för Riki I, onlinekurser (både individuellt utformade onlinekurser och jag har tre kostnadsfria kurser som ska upp). Jag behöver dock byta plattform för kurserna, så jag spanar lite och har skickat ut en önskan till universum. Samtidigt har jag bestämt mig för att fortsätta utveckla i den plattform jag har idag, så att jag inte stannar upp i produktionen. Rätt plattformen kommer till mig, det är min affirmation. Men givetvis kommer jag att göra en undersökning och fördjupa mig i dem innan jag börjar flytten. 
 
 
Vet ni vad. Jag ÄLSKAR att hålla kurs. De flesta Reikilärare kommer ifrån en genetisk linje av blodsgåva och helande. Själv ligger min blodsgåva på entreprenörskap, det ingenjörmässiga tänket och.... Lärare. Sedan jag var liten har jag sagt att jag är en lärare och har en lärarsjäl. Men helandet då? Det är ju det område jag lär ut inom! Ett mycket spännande och fascinerande område på alla sätt. 
 
Jag tror behårt på kunskap. Vi gör så gott vi kan med den kunskap vi har och när vi kan bättre så gör vi bättre. Jag tror också att vi behöver förstå orsak och verkan innan vi kan anamma något fullt ut och medvetet skapa det vi vill ha. 
 
Just idag är jag lite extra tacksam över den där bonustimmen som vintertid innebär. Då har jag nämligen en timme att skriva kurser på innan det är dags att gå och jobba. Det är kursdag två för Reiki-1:orna idag. Igår fick de sina helande händer och testa att behandla varandra. Ord kan inte beskriva hur lyriska de var när de kände att Reikienergin fungerade. Jag är så imponerad över deras tilltro. Själv tillbringade jag flera månader med att ifrågasätta den energi även jag kände i mina händer direkt efter min första Reikikurs. 
 
Efter min första Reikikurs kände jag varken värme eller stickningar, men jag hade ett slags vakuum vilket gjorde att mina händer sögs fast mot min kropp. Det kändes som om en utomstående inte kunnat få bort mina händer ens om de försökte. Jag påstod att jag inte kände någonting. Ändå visste jag instinktivt att jag ville ha mina Reikihänder på mig. Om någon skulle försöka ta bort dem, så skulle jag ha blivit asförbannad. Detta hände förstås inte, för vem skulle komma in i mitt sovrum och rycka undan mina egna Reikihänder ifrån mig själv? Men det fick mig att förstå hur värdefull Reikin var och hur mycket jag ville ha den...
 
Hur kändes dina händer när de blev Reikihänder?