Resultat Det man övar blir man bra på, expertis, livskraft, peak, utveckla svagheter, utveckling

För att lära oss behöver vi testa gång på gång

Jag lyssnar just nu på Peak - Secrets from the new science of expertise, tipsad av Camilla på Moderskeppet och skriven av svenske K. Anders Ericsson, professor i psykologi vid Florida State University. Boken handlar om medveten träning. Det räcker nämligen inte att bara göra något i 10 000 timmar, för man kommer förr eller senare att fastna på en bekvämlighetsnivå. Efter det utvecklas man inte - då behöver man utmana sig själv. Boken tipsar om att identifera sina svagheter och medvetet träna på dem, för att komma vidare. 
 
 
Medan jag läser upptäcker jag att jag aldrig tränat medvetet. Förutom i ett område av mitt liv. Den personliga utveckligen. Reikin har ständigt lockat mig vidare genom att presentera spännande visioner och sedan lett mig mot dem, ett steg i taget. Det är som att ha en coach, men man ser inte coachen med sina fysiska ögon. Istället får man anta vad temat är utifrån de tankar och känslor man har för dagen. Jag tänker inte påstå att det varit enkelt alla dagar, men det är det det bästa jag någonsin gjort. Det är livsbejakande att vilja utvecklas. Att hitta en svaghet är inspirerande, för då vet jag att något nytt är på väg in så fort jag knäckt den nya koden. 
 
Jag vet inte hur ni fungerar, men jag har många gånger blivit besviken över att jag inte lyckas med något första gången. Andra gånger har jag gjort det en gång, och tänkt att jag kan det. Så fungerar inte expertis. Det har jag definitivt fått erfara. Där handlar det om att utföra samma moment gång på gång för att träna upp kropp och hjärna så att kunskapen sitter i ryggmärgen.
 
När jag tränade Taekwondo blev detta uppenbart. Gul-, grön- och blåbältare tränade tillsammans. Det var samma antal träningspass. Samma tränare. Samma feedback. Ändå såg man vilka som hade tränat ett år och vilka som hade tränat tre år. Det var skillnad i alltifrån hållning till rörelsemönster. Upprening gör skillnad. 
 
Jag ser också hur naturlig denna upprepande träning är hos min son. När han provat något en gång vill han omedelbart göra exakt samma sak en tio-tjugo gånger till! För det är så man lär sig. När försvinner egentligen den egenskapen? När blir det pinsamt att inte kunna? När blir det skamligt att misslyckas? När slutar vi försöka till erfarenheten sätter sig i ryggmärgen?
 
Eller tycker ni motsaten? Berätta. Vilka tankar väcker denna text hos dig? Brukar du öva på nyheter till de sitter som berget?