Man saknar inte kon...

Gång på gång hör jag mina kunder säga: "Vi har en djup andlig kontakt, jag har aldrig upplevt något liknande." eller "Det där är något jag verkligen vill göra från djupet av mitt hjärta."  Men relationerna går i kras, trots det intensiva bandet. Och det där man verkligen vill göra, det visade sig bli något annat än det man trodde att det var. Varför är det så? 
 
För mig föll poletten ned när jag nästa Michael Newmans Själars öde. Den handlar om livet mellan livet, den plats ditt själen färdas efter jordelivet. Efter varje liv kommer högsta rådet att berätta vad vårt livstema var. Högsta rådet kommer också att berätta för oss hur vi hanterade denna utmaning. I hypnos berättade flera av Michel Newtons kunder att de hade hittat och gift sig men sin själsfrände. Men de levde inte lyckliga händan efter i alla fall. Verkligheten kom emellan, relationen blev alltför infekterad och de valde att separera.  
 
 
Livet är så finurligt att det inte ger oss utmaningar som vi inte kan hantera. Om det omöjligt att hitta en lösning, då kommer situationen överhuvudtaget inte in i vårt liv. Det är därför vi kan hoppas och be om saker utan att det händer. Vill vi ha något vi inte haft förut behöver vi också göra något vi inte gjort tidigare. Så om du hittar personer där du känner intensiva andliga band, eller hittar ditt livs innersta dröm, då är det meningen att du ska (på något sätt) kliva in i situationen och utvecklas genom den. 
 
Men det intensiva bandet är i sig inte tillräckligt för att vi ska utveckla en fantastisk relation. Att hitta sitt hjärtas innersta längtan är inte tillräckligt för att lyckas. Det är snarare tvärt om. Den starka och intensiva känslan är till för att motivera oss till att ge oss i kast med en ordentlig utmaning. Förälskelsen lossar vårt sunda förnuft och utmanar oss i helt nya områden. Ju starkare band, desto svårare är utmaningen... 
 
Hur ska man då göra för att lyckas? Det finns förstås individuella vägar utifrån de rådande förutsättningarna. Men ett tips som alltid fungerar är att uppskatta det man redan har. Det är så lätt att fokusera på det man tycker man saknar, att man glömmer det som redan finns.
 
Har du hört uttrycket: Man saknar inte kon förrän båset är tomt? Uppskatta det som är givet, självklart och naturligt. Uppskatta det som känns banalt. Se lättheten i det som redan fungerar. Lägg din energi på det som är bra, för då skapar du också mer av det som är bra. 
 
 
... och när du väl hittar en ko. Skapa förutsättningar som gör att kon vill stanna kvar i sitt bås. Även om det innebär att du får anstränga dig för att göra miljön så hälsosam och inbjudande som möjligt. Ju trevligare bås, desto större är sannorlikheten att kon trivs. Och du. Har du tänkt på att det kanske är du som är kon?
 
 
Förslag på liknande läsning: