En skeptiker upptäcker helandet New age, andlighet, andlighet är farligt, förklädd djävul, religion

Var försiktig med New Age!

För försiktig med New Age! Det välmenande rådet kom nu i helgen. Det överraskade mig. Det var över tio år sedan jag senast jag hörde, inte en skepsis utan rädsla, för vad den nya tidsåldern kan ställa till med. Men sanningen är att jag hörde många otäcka berättelser om New Age, speciellt i början av min helanderesa. Då träffade jag ett antal personer som absolut inte vill att jag ska röra vid dem. De kunde röra vid mig, eller be för mig, men jag kan inte göra detsamma för dem. Deras religion krävde nämligen att de bara skulle komma i kontakt med det gudomliga på deras eget sätt. Alla andras sätt kunde vara farliga. "Man vet aldrig vad som är en förklädd djävul". 
 
 
Sanningen är att jag själv är en skeptiker som upptäckte helandet. När jag klev in i den helande världen år 2005 tyckte jag att det var det otäckaste jag någonsin kunde göra. Som företagare gjorde jag inte ens en konkurrensanalys för "jag ville inte se eländet." Under hela 1990-talet hade jag hört skräckhistorier om hjärntvätt, sektverksamhet och kvacksalveri på nivån att en klient blivit rekommenderas att sluta ta sin medicin och istället dricka sin egen urin! Men jag hade inget val! Om den traditionella psykologin eller dåtidens vård hade gett mig de svar jag sökte, då hade jag aldrig behövt söka mig vidare. Jag bar på frågor som behövde få svar. Innerst inne visste jag att hela min framtid hängde på att jag fick just de svaren. Och om den tvivelakiga branschen hade de svar jag sökte, då behövde jag vara i den. Varesig jag tyckte om det eller inte.  
 
Som tur är har jag haft två företagsvänner som båda två varit inne i "tvivelaktiga branscher."
Den ena sa: "Jag säljer bara sådant som jag själv kan hantera och som jag står för."
Den andra sa: "Jag vet hur branschen ser ut, det är därför det är så viktigt att jag är i den och gör skillnad." 
Deras kloka ord har jag burit med mig varje dag. De har påmint mig om att det viktiga inte är omgivningen, utan hur jag agerar när jag befinner mig i den. 
 
Och vet ni vad? Jag har fått svar. För svaren kommer till den som letar och när eleven är redo då kommer läraren. 
 
Jag tänker inte berätta hela långa utlägget här, för det orkar ni inte läsa. Men jag kan berätta min slutsats: 
 
Andlighet är nyttigt! Det är livsviktigt! Att ta nytta av sina känslor, följa in passion och lyssna inåt väcker vår livsanda. Många som ger sig in i den andliga världen gör det just för att väcka upp sin passion. 
 
MEN! Man kan inte göra hur som helst, när som helst och förvänta sig perfekta resultat!
 
Jämför med träning. Träning är nyttigt. Alla människor mår bra av att träna. Men alla behöver inte bli elitidrottsmän, det räcker med 30 minuter promenad per dag. Och man behöver lära sig hur man ska träna för att inte skada sig. Man kan inte göra hur som helst, när som helst och förvänta sig perfekta resultat.
 
Väger man 200 kilo är det kanske inte så smart att utan förberedande träning springa ett maraton. På samma sätt är det värdefullt att "skynda långsamt" om man har många inre sår. Det är viktigt att få hjälp av kloka rådgivare, kanske till och med i form av böcker, för att förstå vad som sker och varför det sker. Det finns väldigt mycket kunskap tillgänlig för den som är redo att lära sig. De flesta behöver inte bara en, utan flera läromästare. Och, av någon utgrundlig anledning, kommer de bästa lärarna först när man är redo att ta emot?
 
 
Ja, andlighet kan väcka mycket inom oss. Men det som ligger inom oss hade ändå kommit upp på något annat sätt. Se på Biggest looser och de vilka inre demoner de möter. Och du har kanske hört av de som gjort en magsäcksoperation att det jobbiga inte är den förändrade maten, utan att de behöver lära sig ett nytt sätt att hantera sina känslor. Ja, det är tokjobbigt att lära sig att hantera det man har på insidan. Men är det inte värre att fortsätta leva med det jobbiga inom sig än att bli av med det? 
 
För egen del använder jag den här scenen som inspiration för att påminna mig om var jag var när jag började min egen helanderesa. Och, viktigast av allt. Jag påminner mig om vikten av att vara öppen för sådant som jag inte förstår, även om det kan verka farligt och med risk för att innehålla "en förklädd djävul." Om du frågar mig så är det farligare att stänga dörren till det man tycker är otäckt, än att möta det och se om det eventuellt finns några dolda tillgångar däri.