Andlighet fortsätta framåt, ljus, mörker, röjja, sly

I ljuset syns mörkret som starkast

I flera år har jag sett slyn som växer, men ingen av de som äger gården har gjort något åt det. Så, det kan bara betyda en sak. Det är mitt jobb! 


Sagt och gjort. Uppeppad i alldeles för varmt väder ger jag mig ut med sekatören. Knipps. Knipps. Träd efter träd faller. Det går snabbt. Och lättare än vad jag trodde det skulle göra. Jag blir på bättre och bättre humör. Zigsackar mig fram och kapar alla små träd jag kan hitta. Och några stora... Det är som att plocka blåbär. Var jag än vänder mig finns det sly att ta bort. Det känns lika skönt som det är att raka benen när håren växt alldeles för långa. 

Efter en timme tar jag en paus. Backar. Försöker få överblick över mitt utmärkta arbete. Då upptäcker jag det. 

Det syns inte att jag röjt. Om något ser det VÄRRE ut än när jag började. När jag tagit bort "det värsta" ser det som är kvar ännu mer malplacerat ut. Situationen har gått från dålig till sämre. 

Det finns ett talesätt inom den andliga världen. Det lyder: det är i ljuset vi kan se vårt eget mörker. Likheterna är uppenbara. När man börjar röjja i ett område upptäcker man bara mer och mer saker som man inte varit medveten om. 

I det här läget finns två alternativ. 
1. Ge upp. Man kan ju säga att man försökt - men det funkade inte. 
2. Fortsätta röjja. 

Mitt tidigare jag, alltså den jag var förut, i mitt liv innan Reiki, hade gett upp utan att blinka. Jag hade inte ens sett det som ett misslyckande. Jag hade bara slutat att se det. 

Men mitt nya jag är noggrann och uthållig. Och jag låter saker ta tid. Om det krävs. 

Så, en tio timmar senare... (de sista tre med boken Grit i hörlurarna) Urhålligheten har segrat! Och jag undrar om det inte kommer att följa några nya tankar på det här? Googlade lite på Feng shui och i vilka livsområden detta frigör energi. Ser ut att handla om yrke och livsväg... 


Hur tänker du kring halvfärdiga röjningar? Inspirerande eller knäckande? Berätta gärna!