Var kommer dina åsikter ifrån?

 
 
Då och då kommer vi i kontakt med människor som formar oss. Det kan vara en form som vi anser vara bra, men det kan också vara en form som håller oss ifrån den vi vill vara. Ibland, när vårt minne gör djupdykningar i vårt förflutna, är det för att göra oss medvetna om vad som har hänt. 
 
Själv har jag påverkats starkt av min mammas yrkeskollegor, och det är personer som jag inte ens träffat! De har påverkat mig på ett sätt som gett mig driv och ambition, och - något jag först nu börjar förstå - en icke traditionell syn på arbete och pension. 
 
Jag var femton år då min mamma berättade att hennes kollegor hade nedräkning till pensionen. "Bara femton år kvar nu..." Jag var chockad. Vaddå bara femton år? Jag tänke på allt som jag gjort under de femton år jag varit i livet. Fötts, lärt mig gå, lärt mig läsa... Hur kunde de slösa bort hela femton år med att gå runt och fantisera om livslång semester?
 
Dessutom hade personerna i fråga ett mycket krävande arbete. De var lärare. Jag var själv en jobbig elev. Inte jobbig som bullrig och strulig, utan ifrågasättande och krävande. Jag tyckte att jag bara behövde engagera mig lika mycket i en kurs som kursläraren gjorde. Om läraren levde som de lärde, då följde jag deras exempel. Om de inte brydde sig om sitt kompetensområde, då gjorde inte jag det heller.
 
För mitt femtonåriga jag var situationen uppenbar. Om en lärare gick till jobbet, suckade och ville åka därifrån, hur bra lärare kunde hen då vara? När min mammas kollegor blundade och fantiserade sig bort ifrån yrke gjorde de bara saken värre. De tappade klassens intresse, fick oengagerande elever och klev ur askan rätt ned i elden. Det handlade inte bara om femton år, utan femton plågsamma år. Framförallt för deras elever. 
 
I den stunden lovade jag mig att aldrig ha nedräkning till pension och aldrig slösa bort min tid. 
 
Jag vet inte varför det här minnet kommer upp nu? Det har kanske att göra med att jag de sista månaderna kommit i kontakt med många människor som saknar riktning och mål med sitt liv. De har aldrig haft en positiv förebild i yrkeslivet. Och motsatsen, jag träffar också människor vars privata liv urholkats eftersom deras oändligt tidskrävande arbete upptagit all deras tid - samtidigt som de inte fått förutsättningar för att kunna göra utföra arbetet på ett sätt som gör dem stolt över sin insats.
 
Mening och mål. Förutsättningar och eget engagemang. Stora och viktiga frågor, som påverkar mer än vad vi tror.
 
 
#1 - - Evahle - en blogg om psykisk hälsa:

Vilket bra inlägg! Har faktiskt aldrig tänkt så

Svar: =) =) =)
Anna-Sofia