Helandet barndomsminnen, helande, livsöde, skriva om vår egen historia, sätt att se på världen

Det går att skriva om sitt eget öde

Barndomen. Många terapimetoder säger att den är så viktig att den kommer att påverka oss i hela vårt liv. Om vi haft en bra barndom, då är det ju goda nyheter. Men om barndomen innehåller sådant som varit jobbigt. Ja till och med gräsligt. Är vi då dömd att fortsätta upprepa samma gräsligheter i resten av vårat liv?
 
 
Nej! Det är vi inte! Vi är fria att välja vårt eget livsöde. Vi kan välja hur mycket (eller lite) av vårt tidigare liv  som vi tar med oss in i framtiden. Men i praktiken är det inte så många som väljer detta alternativ. 
 
Anledningen till varför de flesta fortsätter att leva sitt liv som de alltid gjort är eftersom det är välbekant, och det som välbekat känns tryggt medan det som känns obekant känns skrämmande och hotfullt. Det är alltid lättare att falla tillbaka till något som vi känner igen än att ge oss ut på okänd mark. Visste ni förresten att vi enbart kan vara intuitiv i områden som vi själva har erfarenhet inom? Det som är okänt för oss, det är så okänt att vi inte ens ser det står rätt framför oss. Om en möjlighet ligger utanför våra föreställningsramar då kan vi inte ens få tillgång till den på intuitiv väg. Då är den antingen icket-existerande eller bara skrämmande. 
 
Om vi har utsatts för ett ödesförändrande trauma, i tonåren, men innan dess hade en lycklig barndom, då är det lättare att helas än om traumat skedde i våra tidiga år och vi inte har några som helst minnen av ett lyckligt liv. Det är som muskelminne. Den som tränat under sin uppväxt har lättare att komma i form i vuxen ålder därför att hjärnan och musklerna minns positiva effekter av träningen,i jämförelse med en person som aldrig har tränat och därför saknar dessa minnen. DET GÅR att bli vältränad även om man aldrig tränat tidigare, men det är lite svårare.
 
Att förändra sitt öde fungerar på samma sätt som att börja träna trots att man aldrig tränat förut, fast det är avsevärt fler moment som är inblandade. När vi skriver om vår egen historia från barnben då förändrar vi ALLT! Vi behöver nämligen förändra vårt sätt att tänka och se på saker, och det förändrar hur vi ser på världen. En person som haft en jobbig uppväxt har givetvis allt att vinna (och ingenting att förlora än tankar och känslor som man inte vill ha kvar) på att förändra sitt sätt att se på världen, men det är likväl skrämmande. 
 
Dessutom behöver vi, förutom att förändra våra tankar och vårt sätt att se på världen, släppa taget om de jobbiga minnerna som ligger lagrade i kroppen. Detta är ingen lek. Vi har ju stoppat undan de jobbiga minnerna av en anledning. Vi vill varken se, uppleva eller kännas vid dem, Det finns ingen som har lust att dra upp dem till ytan, även om det är för att bli av med dem en gång för alla. Man behöver lära sig tekniker för att lösa upp sådana här jobbiga känslor. 
 
Här vill jag säga att vi generellt underskattar den tidsrymd som krävs för att göra ett sådan här radikalt och ödesskiftande helande. Det handlar om en tidsram på tio, kanske tjugo år. Under den perioden kommer vi att komma i kontakt med nya färdigheter, få insikter och oregelbundet (när vi orkar det) pysa ut jobbiga känslor ur kroppen.
 
Vi har alltså gott om tid att vänja oss med det nya. Dessutom innehåller dessa helande år mycket tid för återhämtning. Så även om det är mycket som ligger framför oss så kommer det att vara hanterbart. Dessutom kommer vi att klara av vårt vanliga liv under tiden. 
 
Så har du jobbiga barndomsminnen som du vill bli av med, då ska du veta att du KAN BLI AV MED DEM! Din önskan kommer att dra till sig det du behöver för att lyckas.