Grundarens vardag Coach, attraktion, läka sig själv, terapeut

Behov attraherar lösningar

Det finns olika anledningar till att bli coach och terapeut, men de flesta grundar sig i att den coachen själv vill bli coachad och att terapeuten har något som de behöver hela. Det finns till och med personer som nöjer sig med själva utbildningen och kliver av själva yrkesrollen. "Nu har jag fått det jag behövt, och kan ägna mig åt andra saker." Det är därför det är långtifrån alla som arbetar professionellt med helande, trots att de är flitiga kursdeltagare.  
 
Att Reikin kom in i mitt liv för att jag själv behövde helas är ingen hemlighet. "Ska hon jobba med att hjälpa människor att slappna av? Hon har ju inte en lugn nerv i hela kroppen" sa en tidigare chef bakom min rygg, och vet ni vad. Hon hade rätt! När jag kom i kontakt med Reikin hade jag så mycket inre stress och spänningar att jag var oförmögen att slappna av på egen hand. Jag behövde draghjälp för att kunna slappna av. Och Reiki gav mig den förmågan. Så ja, jag är en av de som använt behandling av klienter för att själv kunna slappna av. Det är fortfarande en av yrkets stora belöningar, om ni frågar mig. Det man ger till andra får man ta del av själv. Jag kan inte med ord förklara hur mycket jag älskar att sitta i ett djupavslappnat tillstånd tillsammans med mina klienter. Det är paradis på så många sätt. 
 
Bild från Capella, min andra behandlingslokal. Året var 2008. Bilden kommer ifrån Kuriren.nu
 
Någonting som också drivit mig är att leva som man själv lär. Ni har säkert läst någon historia om gammelfolk som sitter på ålderdomshemmet och filosoferar över vad de ångrat i livet. Sedan tonåren har jag gett mig tusan på att bli en sådan som levet livet fullt ut, och inte sitter och ångrar saker jag inte gjort. Redan då hade jag också en åsikt som kommit att forma allt jag attraherat genom åren. Jag blev nämligen ordentligt provocerad av lärare som inte levde som de lärde. Av de som halvhjärtade gick till jobbet och gjorde ett undermånligt jobb. Vad som än hände ville jag vara en sådan som älskade det jag gjorde, och dessutom ville jag vara ordentligt skicklig på det jag gjorde! Inte bara någon som "talked the talk". Jag ville bli någon som "walked the walk"
 
Jag har fortfarande ett starkt minne av en insikt som jag fick, under en behandling kan tilläggas. 
 
Det var för tio år sedan. Vid den tidpunkt jag upptäckt att jag kunde ge mina klienter andlig vägledning under deras behandling. De alternativ som fanns framför dem var så tydliga, och jag försökte förklara på ett sätt som både var inspirerande och upplyftande. Då klickade det till, åtminstone för mig. 
 
Här satt jag med en tydlig bild, en översikt som mina klienter saknade. Men det var likväl de som gjorde jobbet! De såg inte det jag såg, men de gjorde det i alla fall! De trevade i blindo. Själv hade jag en ljuslykta. 
 
Så det vore väl själva f*n om jag, som hade en teknik som gjorde det lättare att hitta riktningen i tillvaron, fegade ur och själv inte vågade ta kliven. Jag kan ju inte vara fegare än mina modiga kunder, hur skulle det se ut? 
 
Vilka kliv då, kanske du frågar? Det visste jag inte då. Det enda jag visste var att jag inte skulle banga. Och något jag också visste var att det inte räckte med teoretisk kunskap. Jag ville göra det i praktiken också. 
 
Denna inställning har gjort att jag har attraherat annat än vad andra helandeterapeuter har attraherat. Jag har förstått hur andra i min omgivning tycker att min väg verkat lite krogig, och att märkliga saker kommit in i min väg. Men jag tycker inte det är så märkligt. Jag har velat lära mig, så livet har skickat mig möjligheter till att lära mig. Jag har velat lära mig för att kunna skapa det för egen del. Men jag vill också ge mina klienter vägledning som är förankrad i verkligheten och fungerar praktiskt. Märkligare än så är det inte. 
 
Hur har det sett ut för dig?
 
PS! Jag ger Reikibehandlingar och andlig vägledningar både i Luleå och Online. Hör av dig om du har frågor som du behöver hjälp med. annasofia@kansla.nu