Den hållbara människan great by choice, mindset, negativ, positiv, productive paranoia

Är det möjligt att vara realist - men positiv?

Produktivt paranoid. Utrycket har gått på repeat i ett par dagar nu. Gång på gång hör jag det sägas i mitt huvud. I orginal kommer uttrycket i Great by Choice av Jim Collins och beskriver sådant som gör att vissa företag når mästarklass. Jag tror mig äntligen börjar förstå vad det handlar om. 
 
Produktivt paranoid handlar om att vara realistisk, kanske lite åt domedagshållet. Men istället för att "bara" se motståndet och därigenom bli tvär och negativ har den produktivt paranoida fortfarande en tro på framtiden och att det kommer att lösa sig. Den kreativt paranoida låter sig inte lamslås av motstånd eller problem, istället inspireras hen att hitta en lösning. I praktiken konstaterar att hen behöver lära sig något nytt - och går en kurs- istället för att gå runt och hoppas på att det kommer att lösa sig. På sitt sätt väljer den produktivt paranoida en tuffare väg, för hen väljer att se alla sina kortkommanden. Men i längden..?
 
 
Vad tycker du? Är det positivt eller negativt att se sina egna kortkommanden? 
 
Och mer intressant... Vad krävs för att man ska kunna se sina egna kortkommanden? 
 
 
What do you think is most important? To have a positive mindset, or a negative one? Or is there something in between? Jim Collins books Great by Choice, describe something called Productive paranoia. It’s to see every worst case scenario, and make plans for what we should do in case of emergency. Usually we think a negative mindset always says no, and a positive mindset always says yes. But I think that productive paranoia describes a “negative” mindset with a “positive” solution. Instead of saying yes, it will work, to everything – without knowing how it will work out, the productive paranoia construct a plan to handle difficulties. What do you think?