Smartare än bara vilja

Jag växte upp med en tro på viljestyrka. Jag trodde på mig själv och min egen kraft, övertygad om att min tanke kunde förflytta berg. Men något hände. Detta något skrämde mig in i märgen. Jag blev rädd för min egen viljestyrka. 
 
Jag var nitton år och full av ambition och arbetsmoral. Jag arbetade på en liten arbetsplats och jag hade för första gången fått förtroendet att vara butiksansvarig. Ägarna skulle åka utomlands under två veckor, och jag var den enda som kunde jobba under tiden. Jag var glad och stolt, och ville givetvis visa mig från min allra bästa sida. Men det visade sig att ödet hade andra planer för mig. 
 
När jag vaknade, redo och mentalt laddad för min första dag som butiksansvarig, kände jag mig lite krasslig. Halsen gjorde ont och jag var lite varm. Inom mig svor jag en lång och ful ramsa som inte bör upprepas. Men jag skärpte mig; duschade, sminkade mig och gjorde mig redo för jobb. I vanliga fall brukade jag cykla dryga milen till jobbet, men med sjukdom i kroppen ville jag spara på krafterna. Därför tog jag bussen. 
 
Det gick förvånandsvärt lätt att jobba, fast jag inte var helt kurrant. Lika bra gick det nästa dag. Och nästa. Och till och med nästa. Men på fredagsmorgonen vaknade jag med en gigantisk böld på halsen, Jag hade aldrig sett något liknande. Bölden var nästan tio centimeter i diameter och åtminstone fem centimeter hög. Jag otäckt deformerad ut. Så jag satte på mig polotröja för att inte skrämma kunderna och gick till jobbet. 
 
Den dagen träffade jag en tidigare anställd. Hon vägrade befinna sig ens inom en meters räckvidd ifrån mig, utifall jag smittade. "Är man sjuk så är man sjuk" sa hon. "Måste butiken vara stängd, då är det så." Jag träffade också en tidigare klasskamrat som fick mig att lova att gå till läkaren efter jobbet. 
 
Läkaren tittade på mig, konstaterade att jag hade körtelfeber och var jättesjuk. Och det är här det otäcka hände. När jag förstod att jag var sjuk, då blev jag jättesjuk. Inom en halvtimme hade jag fått fyrtio graders feber och höll knappt på att ta mig hem ifrån akuten. Jag hade hållit mig på benen av ren vilja. Och när viljan försvann, då fanns det inget som höll mig upprätt längre. 
 
Jag har aldrig varit så sjuk som jag var veckorna som följde. Jag åt ingenting och orkade knappt ligga ned. Hela dagarna befann jag mig i något slags töcken. Min chef kom tillbaka efter sin semester. Hon var inte ens arg för att jag misslyckats med mitt ansvar och behövt hålla butiken stängd. Istället tyckte hon synd om mig som var så sjuk. 
 
Men historien slutar inte här.
 
När jag kände mig frisk höll inte min kropp med. Läkarna gav mig träningsförbud i hela fyra månader för att njurar och lever skulle få återhämta sig, men det skulle komma att ta många år innan jag var på banan igen. Jag fick bland annat feber vid minsta överbelastning, så jag låg i feber varannan vecka - i två års tid! Min lever var så trött att jag låg och kräktes en hel dag om jag bara tagit ett halvt glas vin. Jag hade använt min egen viljestyrka, inte till att skapa det jag ville ha, utan till att krossa mig själv.
 
Jag tog väl hand om mig, åt nyttigt, tränade och sov. Ändå var det som om jag ständigt balanserade på en knivsegg. Tappade jag balansen var konsekvenserna påtagliga. Om jag gick och lade mig 22:10 istället för 21:57 kände jag av det under hela kommande dagen. Om jag pressade mig, även om det handlade om försumbara fem minuter, låg jag i feber i två dagar. Om jag åt mellanmål tre minuter för sent fick jag migrän. 
 
Idag är förutsättningarna helt annorlunda. Jag har en stark och flexibel kropp som hanterar förändringar med lätthet. 
 
Den här bloggen kommer att handla om mitt helande,vägen tillbaka och sådant jag lärt mig längs vägen. Förhoppningsvis kommer bloggen att motivera den utbrände att tömma sin känslobägare, läka sina inre skador och hitta tillbaka till sin gnista. Samtidigt kommer den att påminna den drivna entreprenören att prioritera sitt välmående och inspirera den kreativa att följa sin dröm. 
 
Hållbart. Positiva spiraler. Ökad mängd energi. Klokt. Och smartare än bara viljestyrka. Nu kör vi! Välkommen till KänslaEducation. 
 
 
I destroyed my immune system by working with mononucleosis. After that, I decides to be smarter than living through only willpower. This blog represents what I have learned.