Ta emot omtanken

Jag gick i gymnasiet när jag kom i kontakt med John Gray och hans bok Män är från Mars, kvinnor från Venus. Medan jag läste fylldes jag av insikter. Jag började förstå sådant jag redan observerat. Men jag hade bara uppfattat frustrationen när kommunikationen inte fungerade, och ännu inte sett fördelarna som kan uppstå när en kvinna är beredd att lyssna på ett annat sätt än med enbart sina öron.

John Gray berättade att en mans högsta önskan är att ha en lycklig kvinna. Pengar, en fin bil och ett tilltalande hus är givetvis trevligt. Men en man som kan göra sin kvinna lycklig, han har lyckats.

Här kommer utmaningen.

Män kommunicerar genom att se vad kvinnan behöver och ge henne det. Kvinnan kommunicerar vanligtvis i ord.

När mannen visar kvinnan omsorg genom små hjälpsamma gester är det därför inte självklart att hon uppmärksammar gesten. Hon går fortfarande runt och förväntar sig att höra orden. Och det är långt ifrån alla män som anser sig ha fått talets gåva. De flesta män undviker pinsamma, poetiska kärleksförklaringar. 

John Grays vädjan till kvinnor är därför att vi ska börja uppmärksamma de omtänksamma gester som männen gör, som när han köper hem favoritfikat eller sätter i sladden till kupévärmaren när kvinnan ska ha bilen. Varför det? Jo, för när mannen upptäcker att han kan göra sin kvinna lycklig, då vill han göra mer för henne. Ju mer kvinnan är tacksam för, desto mer stärkt blir mannen. Då vill han ge henne mer att vara tacksam över. 

Ett spel för galleriet? Eller ett sätt att försöka övervinna språkförbistringar? Det är upp till dig att avgöra.

Men det finns en varning. Den man som aldrig lyckas göra sin kvinna lycklig, trots att han gång på gång försöker, kommer en dag att ge upp. Att ge upp omsorgen för den han älskar går emot mannens natur och är knäckande för självaktningen. Men det är ändå bättre än att fortsätta misslyckas.

Vad säger du? Har du någon gång uppfattat fenomenet? 

Hur gör du gör visa att du observerat omtänksamhet?