Prata jobb hemma?

"Alla" vet att man inte ska prata jobb hemma. Eller åtminstone många av de som förespråkar hälsa. Jobbet ska lämnas på jobbet, och hemma ska man prata andra saker. Det brukar anses vara ett hälsotecken om man inte pratar jobb hemma. Åtminstone i hälsoenkäter. 
 
Vill ni veta något märkligt? Om inte min mamma hade pratat jobb när hon kom hem, då hade jag inte heller arbetat med det jag gör idag. Hon pratade om naturen och de naturliga krafterna. Hon pratade om pedagogik. Och jag älskade höra henne prata. Samtalen engagerade mig. Min mammas entusisam för sitt kompetensområde smittade av sig. Min mamma fick biologi att bli en spännande, sanningsenlig kraft och matematik att bli en logisk rytm. Hon har alltid sagt att hon inte hade någon inre önskan att bli just lärare, men jag tror att livet ledde henne rätt utan att hon var medveten om det. Hon var fantastisk i sin yrkesroll. 
 
Hemma i vår familj pratar vi jobb varje dag. Eller, nja. Vi pratar om vad som rör sig i våra huvuden. Jag berättar om sådant som intresserar eller förvånar mig. Det kan vara jobb, pysselprojekt, sådant som hänt eller sådant som ska hända. (Jag är däremot ytterst sparsam med att prata om mina kunder, jag arbetar under sekretess.) Min man gör detsamma kring sin sin dag. Och vår sexton månaders son, som mest säger gogodada, mama och papa, banan och ka (=katt) är också med i samtalet. Vi samtalar vad förskolepersonalen berättat om hans dag. Vi berättar om det som hänt hemma, medan den andra inte var där. 
 
För mig är det häslofrämjande att prata, och då även om arbete. Det handlar inte om gnäll och frustration, för sådant är sällan uppbyggande. Istället handlar det om det som intresserar oss. Då hela familjen är inne i en föränderlig tid upplever jag samtalet som en nödvändighet. Om vi, av någon anledning, inte får prata, då upplever jag att vi förblir innestängda i vår egen bubbla. Och då tycker jag det känns som vi glider ifrån varandra. När vi pratar förs vi samman igen. För min son hoppas jag att han genom vårt samtal ska förstå hur och varför jag jobbar med det jag gör. Jag kanske kan inspirera honom, som min mamma inspirerat mig. 
 
Vad tycker du? Har ni funderat över varför ni pratar, eller inte pratar, hemmavid? Ger ert samtal er det ni önskar?