Var kommer dina åsikter ifrån?

Då och då kommer vi i kontakt med människor som formar oss. Det kan vara en form som vi anser vara bra, men det kan också vara en form som håller oss ifrån den vi vill vara. Ibland, när vårt minne gör djupdykningar i vårt förflutna, är det för att göra oss medvetna om vad som har hänt. 
 
Själv har jag påverkats starkt av min mammas yrkeskollegor, och det är personer som jag inte ens träffat! De har påverkat mig på ett sätt som gett mig driv och ambition, och - något jag först nu börjar förstå - en icke traditionell syn på arbete och pension. 
 
Jag var femton år då min mamma berättade att hennes kollegor hade nedräkning till pensionen. "Bara femton år kvar nu..." Jag var chockad. Vaddå bara femton år? Jag tänke på allt som jag gjort under de femton år jag varit i livet. Fötts, lärt mig gå, lärt mig läsa... Hur kunde de slösa bort hela femton år med att gå runt och fantisera om livslång semester?
 
Dessutom hade personerna i fråga ett mycket krävande arbete. De var lärare. Jag var själv en jobbig elev. Inte jobbig som bullrig och strulig, utan ifrågasättande och krävande. Jag tyckte att jag bara behövde engagera mig lika mycket i en kurs som kursläraren gjorde. Om läraren levde som de lärde, då följde jag deras exempel. Om de inte brydde sig om sitt kompetensområde, då gjorde inte jag det heller.
 
För mitt femtonåriga jag var situationen uppenbar. Om en lärare gick till jobbet, suckade och ville åka därifrån, hur bra lärare kunde hen då vara? När min mammas kollegor blundade och fantiserade sig bort ifrån yrke gjorde de bara saken värre. De tappade klassens intresse, fick oengagerande elever och klev ur askan rätt ned i elden. Det handlade inte bara om femton år, utan femton plågsamma år. Framförallt för deras elever. 
 
I den stunden lovade jag mig att aldrig ha nedräkning till pension och aldrig slösa bort min tid. 
 
Jag vet inte varför det här minnet kommer upp nu? Det har kanske att göra med att jag de sista månaderna kommit i kontakt med många människor som saknar riktning och mål med sitt liv. De har aldrig haft en positiv förebild i yrkeslivet. Och motsatsen, jag träffar också människor vars privata liv urholkats eftersom deras oändligt tidskrävande arbete upptagit all deras tid - samtidigt som de inte fått förutsättningar för att kunna göra utföra arbetet på ett sätt som gör dem stolt över sin insats.
 
Mening och mål. Förutsättningar och eget engagemang. Stora och viktiga frågor, som påverkar mer än vad vi tror.
 
 

Få det eller skapa det?

Har du använt konversationskort någon gång? Konversationskort är små kort med frågor som man kan dra exempelvis vid middagsbjudningar för att prata om något annat än de vanliga samtalsämnerna. Känsla tog fram sådana 2009, och under julhelgerna använde vi dem flera gånger. Vissa var lite nervösa över frågorna, de flesta tyckte de var jätteroligt - och ville dra fler. 
 
Själv fick jag klassikern: Om du fick en miljon, vad skulle du göra då? 
 
 
Frågan förvånade mig till den grad att jag svarade såsom jag alltid svarat: "Jag skulle inte göra några förändringar, jag trivs bra med det jag har." 
 
Men jag vet inte om det var helt sant, för jag har gått runt och grunnat på mitt svar. "Varför sa jag att jag var nöjd? Det finns ju saker jag vill förändra, och det visste ju alla som var där om! Är jag mer nöjd än vad jag borde vara? Håller jag kvar vissa saker för att jag inte vill släppa taget om dem?" 
 
Men så småningom har svaret infunnit sig.
 
Dels handlar det om en inställning som jag vill ha. Jag vill inte gå runt och fantisera om ett liv som ligger så långt bort att jag innerst inne tror att det är omöjligt, Jag vill leva ett liv som jag gärna upprepar varje dag.
 
Dessutom handlar det om att jag har ett arbete framför mig. Uppdraget är detsamma, oavsett hur mycket eller lite pengar jag har på banken. Min uppgift är att lära mig att skapa det jag drömmer om, och lärdomar kommer inte nödvändigtvis genom att "bara få" pengar. Jag är inte någon nybörjare längre, utan jag har kommit en bra bit på väg. Men jag har fortfarande mycket kvar att åstadkomma. En miljon varken påskyndar eller fördröjer resan. Givetvis tar jag emot pengarna om de erbjuds, men inte till vilket pris som helst. Min själ är inte till salu. 
 
Vad skulle du göra om du vann en miljon? 

Klara av en utmaning?

Jag har en kund som står inför en utmaning. Det är en rejäl utmaning i yrkeslivet. Det är en position höge än vad hon haft tidigare. Samtidigt är riskern större än tidigare. Både relationsmässigt och ekonomiskt. Ni som hört mig föreläsa har hört mig säga att vi inte får utmaningar vi är kapabla att klara. Men jag är inte säker på att min klient klarar av sin utmaning. 
 
Ja, ni hörde rätt. Jag fasar för ett fruktansvärt misslyckande. Jag vill ha fel, och jag har åtskilliga gånger sett mirakulösa lösningar. Men den här kvinnan har varit utbränd och inte riktigt återhämtat sig än. Hennes kropp har redan börjat säga till. Men kvinnan älskar sina adrenalinkickar och hon har ännu inte förstått hur viktigt det är att ha energi till att både lära sig nya saker och för att tänka kreativt. För ett halvår sedan var hon så taggad att hennes energi strålade i allt hon gjorde. Nu är hon istället kort i tonen och snäsig. 
 
Som andlig rådgivare står jag fast vid mitt ord. Hon har förutsättningar att lyckas. Livet har inte gett henne mer än vad hon klarar av. Hon skulle kunna ta den situation hon befinner sig i och göra något storartat. Hon är rätt person på rätt plats vid rätt tillfälle. Men hon tar inte vara på förutsättningarna. Istället för att vila under lugna perioder pressar hon sig. Eftersom hon dessutom är en fena på att pressa sig finns det stor risk att hon, om ytterligare ett halvår eller kanske till och med ett år, når den berömda väggen. Eftersom det är andra gången kommer återhämtningen ta avsevärt mycket längre tid än förra gången. 
 
Med detta sagt. Kom ihåg att vila och fylla upp er med energi! Det kan vara skillnaden mellan framgång och misslyckande. Det krävs nämligen energi för att orka lära sig nya saker. Det krävs energi för att orka ha framförhållning. Och det krävs energi för att bli den man vill vara. Så när vi investera i oss själva och stärker vår inre energi investerar vi samtidigt för framgång.
 
Hur gör du för att fylla sig med energi? 
Påfyllning i det lilla?
Påfyllning i det stora? 
 
Ta hand om dig! Och kom-ihåg att livet behöver inte vara tuffare än vad vi gör det till... 
 
 
 
 

Årsreflektion

Brukar du göra årsreflektioner? Det är något jag varmt rekommenderar. Att stanna upp och fundera över tillvaron är värdefullt. Reflektionen brukar generera tacksamhet, samtidigt som insikterna bubblar fram. Ovsett om reflektionerna ger en klartecken att fortsätta på samma sätt eller flaggar för förändring skapar de en trygghet i tillvaron. De blir milstolpar i vår livslånga resa. 
 
Här bjuder jag på några lite klurigare reflektionsfrågor. För att visa föredöme svarar jag på dem själv också. 
 
Finns det något du verkligen velat ha - som du också har fått?
Absolut. Jag har fått något jag alltid drömt om. Familj och barn. Nu var inte detta år i år 2017, utan 2016, men efterdyningarna har tagit ända till nu. Vår lilla son har varit oerhört efterlängtad, och när man längtar efter barn månad ut och månad in under år ut och år in, så börjar man prioritera på ett annat sätt. Kalla det flexibel eller kalla det desperat, men plötsligt är man beredd att göra saker som man inte hade gjort annars. Det finns en schamanceremoni där man lägger allt, både sina önskningar och sina kortkommanden, på elden. Det gjorde jag innan vår son kom. Jag släppte allt! Mina drömmar. Mina förhoppningar. Och även mina rädslor. Sedan vår son kom har livet fallit på plats. Som enda barnbarnet, både på mor- och farföräldrarnas sida, har han rättat till generationerna. Familjelivet som varit bra, har blivit bättre. Många bra saker har hänt, och fortsätter att hända. Och allt är sådant jag, och jag tror att detsamma gäller andra familjemedlemmar, verkligen velat ha. 
 
 
 
Har det hänt något som du inte kunnat föreställa dig?
Ja, verkligen! Det som förvånat mig mest av allt är mitt extrajobb. Extrajobb kanske ni frågar? Ja, det var också något oväntat. Jag blev erbjuden en halvtidstjänst i samband med att jag och min man flyttade tillbaka till Luleå. Eftersom vi ville bilda familj, och jag redan hade testat alla affärsstrategier som jag kunnat föreställa mig i min egen verksamhet medan vi bodde i Skellefteå, tackade jag ja till en traditionell anställning. Efter mammaledigheten upptäckte jag till min förvåning att jag hade en fast tjänst att gå tillbaka till, bara för att kliva rätt in i ett ägarbyte. Men eftersom jag är maniskt intresserad av branscher, organisationer och organisationsutveckling har det varit en givande sysselsättning. Samtidigt har jag haft tid att tänka och känna efter. När man lägger allt på elden under schamanceremonin är avsikten att man ska frigöra sig från alla tankar och åsikter som fyllt sin funktion så att man kan välja tillbaka det man verkligen vill ha. När jag började min verksamhet var den alternativa branschen ny för mig och det var många kunskaper jag behövde för att förstå vad helandet gick ut på. Nu när jag lärt känna mitt verktyg med alla dess fördelar, men också dess begränsningar, har en ny riktning infunnit sig (eller ny och ny, det är faktiskt det här jag drömde om när jag öppnade företaget år 2005). Under hösten 2017 har Fågel Fenix rest sig ur askan. Jag har aldrig känt mig så mycket som mig själv som jag gör nu! 
 
 
Finns det något tillfälle där du haft nytta av din intuition?
Varje dag skulle jag vilja påstå. Jag får ständigt nya pusselbitar och insikter som faller på plats. Det är något som jag verkligen uppskattar. Jag har låtit förstå att jag är mer forskningsintresserad än vad kanske syns utåt. Jag fullständigt älskar att upptäcka orsak och verkan. 
 
Nämn en av dina inspirationskällor
I år har det varit mycket Oprah och Michelle Obama. Brukar lyssna på dem på youtube när jag håller på med administration. 
 
Finns det något citat eller orspråk som påverkat dig?
I år har det framförallt varit tre stycken.
 
 
Och:
 
 
Och den här förstås! Alla tre har suttit uppsatta hela året. 
 
 
 
Nämn en av årets höjdpunkter
Oj,det har varit så många! 
Att jag haft så mycket ork och energi har ju varit förutsättningen! 
Att jag obehindrat sprang en mil tio månader efter det jag fått barn och dessutom hade förmånen att delta på Vårruset med Almi.
Att jag fick föreläsa på Career Center. 
Semesterresan till familjen i södra Sverige. 
Roliga fester och SPA-kvällar. 
Personalen på sonens förskola är fantastiska. 
A-team.
Hur allting fallit på plats.
Och sedan är jag toknöjd över några bilder och fotoalbum jag gjort (jag skriver dem med text och allt). 
 
 
 
Vad står på din årsreflektion?
 

Dags för ledighet?

Hur länge var det sedan du var helt ledig? När tankarna fick ströva fritt och kreatitiveten fick spelrum. Semestern?
 
Men det brukar ju vara semester på sommaren. Och för den som hade tidig semester var det snart sex månader sedan. Har du haft ledigt sedan dess, eller har det varit fullt fokus i alla dessa månader? 
 
För mig innebär jul- och nyårsfirande årsreflektioner. De brukar smyga sig fram, trots att jag inte tänker att det är dags att göra en sammanfattning. Plötsligt hör jag mig tänka sakar som jag inte tänkt tidigare. Som: "Har jag verkligen haft fullt fokus sedan i maj?" , "Men det är bara två månader sedan allt föll på plats?" och "Shit, jag har ju lyckats? Jag har gått i mål." 
 
Plötsligt blir jag påmind om det uppenbara. Hur intensiv hösten faktiskt varit med inskolning på förskolan, nya rutiner och nya förutsättningar. Eftersom det mesta fallit på plats längs vägen så har jag upplevt ett lugn, något som jag tolkat som ovisshetens stress har försvunnit. Men nu när ledigheten närmar sig har jag blivit förvånad över hur många känslor som bubblar på insidan. Och det är ju inte så konstigt. 
 
Det har varit fullt fokus i många långa månader. Nu behöver jag semester. Inte för att jag är i dåligt skick och behöver vila upp mig. Utan för att fylla på med ny energi och låta det som hänt integreras. Om jag tar vara på tiden  kommer jag att kliva in i januari med energi, riktning och klarhet. Men om jag stressar och pressar, då kommer januari i alla fall, men utan den där kraften som uppstår när man är utvilad och redo. 
 
Hur ser din jul ut? Kommer du att vara ledig fysiskt? Eller handlar ledigheten framförallt om ett mentalt sinnestillstånd? Vad brukar falla på plats för dig när du får vara ledig?